Antoine Pesne, född 23 maj 1683 i Paris, Frankrike, död 5 augusti 1757 i Berlin, Preussen, var en fransk målare under rokokon. Pesne gick i lära hos sin far, målaren Thomas Pesne, samt hos Charles de la Fosse i Paris. Under åren 1705?C1710 företog han en resa i Italien och vistades huvudsakligen i Venedig, där han anslöt sig till Andrea Celesti, vars måleri tydligt påverkade Pesnes tidiga verk. 1710 kallades han av kung Fredrik I av Preussen till Berlin som hovmålare. Därefter företog han under de följande åren kortare resor till hoven i Dessau (1715), Dresden (1718), London (1723) och Paris (1724). 1733 utnämndes Pesne till ledare för konstakademin i Berlin. Han anses vara en viktig förmedlare av den franska konsten till Brandenburg-Preussen. Pesne var i huvudsak verksam som porträttmålare, men han utförde även talrika vägg- och takmålningar för Fredrik den store i de kungliga slotten. Ett av Pesnes mest berömda konstverk är Dansösen Barbara Campanini (cirka 1745). Detta porträtt med sin lätta och schvungfulla formgivning, det spontana penseldraget och de ljusa, pastelliknande färgerna är karakteristiskt för Pesnes arbeten och för rokokon i allmänhet. På ett virtuost sätt framställer Pesne den med tygblommor dekorerade sidenklänningen. Fredrik den store uppskattade sin hovmålares berömda plein-air-porträtt och lät hänga det på en framträdande plats i sitt arbetsrum i slottet i Berlin.   Related Paintings of antoine pesne :. | Kronprinz Friedrich von PreuBen | Portrait of Elisabeth Christine von Braunschweig | Portrait of Elisabeth Christine von Braunschweig-Bevern | La barberina | Portrait of Sophie Dorothea von Preuben |
Related Artists:
k. e. jansson
Karl Emanuel Jansson, född 7 juli 1846 i Finström, Åland, död 1 juni 1874 i Jomala, var en åländsk konstnär. Han var näst äldst av sju syskon. Han far, Jan Jansson, var en bonde i Pålsböle. Sina konstnärliga inspiration fick han av sockenmålaren G Kjellgren, vid sex-sju års ålder, när han där lärde sig att läsa och skriva. Efter avlutad skolgång sattes han i skomakarlära. Efter ett år drogs han till Kjellgren och fungerade som hans hjälpreda. Kyrkoherden Frans von Knorring såg i slutet av 1859 några av hans teckningar. Han sände några till Finska Konstföreningens direktion och lovordade Karl. Förening gav ett bidrag för att kunna studera vid Finska Konstföreningens ritskola i Åbo, under ledning av Robert Wilhelm Ekman. Av Ekman fick han husrum, rit- och målningsmaterial och en hel del extra undervisning. Karl gjorde stora framsteg under de 2 åren han målade med Ekman. Jansson flyttade hösten 1862 till Stockholm, för att kunna utvecklas mer som artist, och inskrevs som elev vid Kongl. Akademin för de fria konsterna. Han tog anatomiexamen 1863. Han levde under svåra ekonomiska förhållanden och hade svårt att sälja sina verk. Jansson fick hård kritik för de målningar han sände hem, exempelvis, Babian ätande en råtta, och konstföreningen betraktade dem med avsky. Han började då kritisera sig själv allt mer och mer, och den inställningen behöll han. Han fick inte den uppmärksammad han behövde. Tavlan Den förlorade sonens återkomst, belönades med ett pris. Han avslutade sin utbildning vid akademien 1867 med mycket beröm. Jansson lyckades utverka statsstöd för studier i Dusseldorf och reste dit på hösten 1868. Han åkte hem igen sommaren 1870 och tillbringade ett år på Åland innan han återvände till Dusseldorf. Han var nu märkt av en tilltagande lungsjukdom. De sista verk han fullbordade var Talmannen och En slant i håven. För att lindra sin sjukdom reste han till Rom i mars 1872. Efter några månader åkte han runt till olika kurorter (Davos, Meran) men inget förbättrade hans tillstånd. Efter en liten tid i D??sseldorf kom han hem till Åland sensommaren 1873. Karl flyttade in på Jomala gård, där lagman Lönnblad och hans fru tog hand om honom. Han målade några verk, vilka blev ofullbordade. På dödsbädden fick han veta att han belönats på världsutställningen i Wien för sina konstverk Klöveress och Talmannen, samt att han blivit medlem i konstakademin i Sankt Petersburg. Han dog 1 juni 1874, inte ens fylld 28 år.
Charles Robert Leslie
1794 - 1859 was born in London on 19 October 1794. His parents were American, and when he was five years of age he returned with them to their native country. They settled in Philadelphia, where their son was educated and afterwards apprenticed to a bookseller. He was, however, mainly interested in painting and the drama, and when George Frederick Cooke visited the city he executed a portrait of the actor from recollection of him on the stage, which was considered a work of such promise that a fund was raised to enable the young artist to study in Europe. He left for London in 1811, bearing introductions which procured for him the friendship of West, Beechey, Allston, Coleridge and Washington Irving, and was admitted as a student of the Royal Academy, where he carried off two silver medals. At first, influenced by West and Fuseli, he essayed high art, and his earliest important subject depicted Saul and the Witch of Endor; but he soon discovered his true aptitude and became a painter of cabinet-pictures, dealing, not like those of David Wilkie, with the contemporary life that surrounded him, but with scenes from the great masters of fiction, from Shakespeare and Cervantes, Addison and Moli??re, Swift, Sterne, Fielding and Smollett. Of individual paintings we may specify Sir Roger de Coverley going to Church (1819); May-day in the Time of Queen Elizabeth (1821); Sancho Panza and the Duchess (1824); Uncle Toby and the Widow Wadman (1831); La Malade Imaginaire, act iii. sc. 6 (1843); and the Dukes Chaplain Enraged leaving the Table, from Don Quixote (1849). Many of his more important subjects exist in varying replicas. He possessed a sympathetic imagination, which enabled him to enter freely into the spirit of the author whom he illustrated, a delicate perception for female beauty, an unfailing eye for character and its outward manifestation in face and figure, and a genial and sunny sense of humour, guided by an instinctive refinement which prevented it from overstepping the bounds of good taste. In 1821 Leslie was elected A.R.A., and five years later full academician. In 1833 he left for America to become teacher of drawing in the military academy at West Point, but the post proved an irksome one, and in some six months he returned to England.
Maffei, Francesco
Italian Baroque Era Painter, 1605-1660 Italian painter. He probably trained with his father, Giacomo Maffei, before joining the workshop of the Maganza family in Vicenza. His early works, such as the Ecce homo (ex-Dianin priv. col., Padua, see Pallucchini, 1981,), were influenced by the eclectic style, between Veronese and the Bassani, of Alessandro Maganza. The St Nicholas and the Angel (1626; Vicenza, S Nicola da Tolentino), with colours like those of Veronese, yet lighter, suggests Maffei's rapid development of an independent style that is both rugged and moving. His interest in narrative, already evident in scenes from the Life of St Cajetan (Vicenza, S Stefano), was developed in the later Martyrdom of the Franciscan Minors at Nagasaki (Schio, S Francesco), which is datable to about 1630. Here, the contrast between the pale, silvery tones of the background and the darker foreground figures is derived from Tintoretto, but the exaggerated Mannerist treatment of the main figures also recalls the art of such French engravers as Jacques Bellange and Pierre Brebiette. At the same time there is also an echo of the extreme stylizations of Giovanni Demio.